I den lilla staden Oer-Erkenschwick, mitt inne i det skitiga Ruhr, sitter en amerikansk tonsättare i exil och skriver musik om svenska Roslagen och den fornnordiska mytologin. Louis T Hardin - Moondog - skriver i blindskrift som sedan "översätts". I december, strax före jul, hoppas Moondog tillsammans med svenska och västtyska musiker kunna uruppföra ett av sina mest omfattande verk - The Creation - i Sverige.
När amerikanska CBS för mer än tio år sedan gav ut dubbelalbumet "Fill Your Head With Rock", fanns där ett spår som stod i bjärt kontrast till Chicago, Santana, Johnny Winter och alla de andra rock- och bluesgrupperna. Stycket inleddes med gatuljud och en djup mansröst som deklamerade: "Machines were mice and men were lions once upon a time. But now that is the opposite itīs twice upon a time".
Sedan kom musiken: stråkar, bleckblås och slagverk. Symfonisk musik, klassisk till sin uppbyggnad men med New Yorks larmiga gatuliv inbyggt i den hetsiga rytmen. Det var så - med stycket "Stomping Ground" - som Moondog presenterade sig för en större krets människor. Och det kom säkert som en överraskning inte minst för de tusentals New York-bor som hade vant sig att se den blinde mannen stå i samma gathörn dag efter dag iförd hjälm av vikingamodell och fotsid mantel entonigt sjungande eller spelande på en hemgjord trumma. Man såg honom som en av New Yorks många tiggande gatumusiker.
Sprängolycka
Moondog är i dag 64 år gammal. Vid 16 års ålder förlorade han synen på båda ögonen vid en sprängolycka och det var i samband med att hans började studera blindskrift i Missouri School for the Blind som han blev musikintresserad på allvar. Då han fortsatte sina studier på high school i Iowa, passade han på att - för utom de obligatoriska ämnena - studera musik och lära sig spela en mängd olika instrument.
Med hjälp av ett stipendium reste han i början av 40-talet kors och tvärs över kontinenten och kom bl a till New York. Där fick han möjlighet att följa repetitionsarbetet i New York-filharmonin. Varje dag satt han på femte bänk i Carnegie Hall och lyssnade till repetitionerna flera timmar i sträck. I ett litet paket hade hans sin lunch och musikerna i orkestern skramlade då och då ihop till en extra matbit, när de tyckte att hans ranson var för mager.
Under sina första år i New York försörjde sig Moondog på handarbete och genom att stå modell för konstelever. Men hans komponerande tog allt större del av tiden i anspråk och på 50-talet blev han alltmer uppmärksammad för sin ovanliga musik där han bl a blandade naturljud med komponerad musik. Musiken kom på skiva. Prestige och Epic - två utpräglade jazzetiketter - spelade in - dels live direkt från hörnet 6th Avenue-50-e gatan, dels i studio. Musiken betraktades som experimentell med dragning åt jazzen.
Hyllar klassikerna
Moondog har dock alltid hyllat de klassiska värdena inom musiken. I Mozarts g-moll symfoni finns, säger han, alla de ideal han hyllar som komponist. Han tvekar aldrig en sekund att framhålla det som Wagner, Beethoven, Mozart, Brahms och Back komponerat som det allra yppersta.
Ändå känns influenserna från jazzen så tydliga i många av Moondogs verk. I Symphonique no 6, tillägnad Benny Goodman, finns en fantastiskt lätt och fin klarinett virvlande ovanför en bastant och tyglad stråkkonstruktion. I Lament 1 ("Birdīs Lament") hyllas Charlie Parker. Båda dessa stycken finns med på en LP-skiva som CBS spelade in i början av 70-talet. Det blev ytterligare en LP på CBS - skrivbranchen seglade ju då i en fantastisk medvind och storbolagen ansåg sig kunna ge en del utrymme åt särlingar inom musiklivet. De som räknat med en ytterligare redovisning av de symfoniska ambitionerna hos denne märklige tonsättare, blev dock överraskade av innehållet på "Moondog II": 30-talet kanons, sjungna av Moondog själv tillsammans med sin 16-åriga dotter och ackompanjerade av de mest försynta akustiska instrument: cembalo, blockflöjt, viola da gamba, gitarr.
"Som Monteverdi"
Här är stämningen pastoral, till och med slagverksinstrumenten är lågmälda. Borta är New York-trafiken och de brölande valthornen. Sångerna porlar stillsamt förbi, en efter en likt hemlighetsfulla små bäckar. De framförs mycket strikt klassiskt. Rösterna saknar vibrato, "right out of Monterverdi", säger Moondog själv.
Sen tröttnade CBS. Demonproducenten James William Guercio ägnade sig åt betydligt mer lönsamma objekt. Moondog for till Europa för första gången. Tillsammans med organisten Paul Jordan kom han till Frankfurt för att dirigera några av sina orkesterstycken. Detta var 1974. Paul Jordan återvände till USA, Moondog stannade. Från att ha betraktat sig själv som en i själen varande europé i exil under sin levnad i USA, förvandlades han till en utvandrad amerikan som nu kunde vandra på klassisk mark och besöka de platser där Wagner, Back och Beethoven komponerade. I den lilla industristaden Oer-Erkenschwick utanför Frankfurt känner hans sig hemma. Här bor han tillsammans med Ilona Goebel som fungerar som hans manager och förläggare. Det är också hon som gör den mödosamma bearbetningen av Moondogs blindskriftkompositioner.
Komponerar för orgel
Från sitt "tonsättarparadis" (han kallar det så själv) gör han då och då kortare utflykter för att spela in någon skiva eller dirigera någon orkester som spelar hans musik. I Frankrike och Belgien spelar flera mindre symfoniorkestrar regelbundet hans verk och i sitt nya hemland framträder han ofta tillsammans med västtyska musiker. Det är mest musik för någon mindre besättning som framförs. Under senare år har Moondog komponerat ett inte oansenligt antal orgelverk.
Till Sverige kommer han för att uruppföra "The Creation" - skapelsen enligt den fornnordiska mytologin. Han började komponera verket redan i News York 1971 och anser det själv vara av central betydelse i hans samlade produktion. Några musiker tar han med sig från Västtyskland, resten hämtas från svenska musikhögskolor och liknande. I Sundbybergs kyrka har vi möjlighet att i mitten av december möta en mycket intressant och mångsidig komponist och musikant. Missa inte tillfället att lära känna Moondog!